Domedagen för miljön är inte detsamma som..

"Domedagen" kommer stötvis säger Kajsa "Ekis" Ekman och mal om den gamla skrönan som människan går runt och tror på. Att jorden går under för att människan försvinner. Hon konstaterar däremot omedvetet vilka som inte kommer att klara sig den dag som miljön ändrar sig. Det är de som inte klarar en omställning, de som inte har någonstans att springa, ingenstans att gömma sig. Människorna är för många och kan inte som andra djurarter omlokalisera sig till ställen där de får tid att ställa om sig till temperaturförändringar och landförskjutningar. Människoarten är likt Dinosaurierna för stor och klumpig för att hinna undan innan klimatet tar dem. Vår talrikedom och brist på plats kommer att göra att människan antagligen inte går under som art men däremot reduceras till en marginell art som tar sin plats i livets cirkel. Där den svagaste får lämna över till segrarna. Dem som klarade en omställning och hittade någonstans att vara medan de utvecklade nya egenskaper. Människan är ju van vid att flytta på allt som står i vägen. Men naturen den klarar hon inte av att rubba en millimeter.
Domedagen för människan är inte detsamma som slutet på jorden! Vi kan ju alltid hoppas på reinkarnation och få uppleva hur det känns att starta om i  en natur som har hunnit glömma människans plundringståg på jorden.

En titt på nutiden i framtiden

Då händer det, naturen börjar reagera, fåglar dör i mängder av en anledning som kallas M 47 en sjukdom som kommer sig av brist på tiamin, varför? Det vet ingen riktigt men nu ska människan komma på en bra anledning till varför det är på det sättet. Människan som sakta men säkert får lära sig vad det innebär att inte ha ett dugg att säga till om när naturen slår tillbaka och halkar på sned. Jag såg ett naturprogram om hur djur har anpassat sig efter speciella förhållanden. Och jag kom att tänka på människan. Arten som slutade anpassa sig och istället började anpassa sin omgivning så att den passar. Skarvfåglar bör kunna vara föremål för "skydds jakt". Skydds jakt mot vad. Jo att äta upp fisk som människan vill fånga och sälja så den kan köpa mobiltelefoner och bilar och en massa annat som inte kommer någon annan än människan till godo. Varg ska skyddsjagas för att det inte ska bli fler vargar än vad som passar människan. Myggor ska man förgifta eftersom människor tycker det är obehagligt med myggstick. Man har ihjäl ekosystemet på punkt efter punkt. Och förvånas sedan över att det blir fel. Och när det blir det då slår sig människan på bröstkorgen likt en orangutang och tjattrar om att "rädda miljön". Viken miljö? Är det den som finns i storstaden, den kalla och karga steniga och väldigt döda miljö, som inte ger något till naturen i övrigt. Först tar vi död på de minsta beståndsdelarna av naturen, sedan dör det som är beroende av det vi just förstörde och därefter kommer nästa art. Rätt vad det är står människan på tur och ska stryka på foten eftersom den är totalt värnlös mot naturkatastrofer. Människan är en naken apa, som har en hjärna som är för stor. Den har människan inte lärt sig bemästra utan använder istället till att skapa situationer som verkar passande. Det är bara det att när det är vår tur, då är det vår tur. Vi kan inte lämna över till nästa djurart  att ta vår plats i kön. When it´s time to go it´s time to go. Och det är dags att vi människor börjar inse att när naturen lägger av att förse oss med mat, då är det vi som är för många och borde minskas i artrikedom. För hur många vargar vi än skjuter och hur mycket fåglar vi än hindrar från att äta det som tillhör dem. Så står vi till sist ensamma med vår mobiltelefon och dator.

Naturen överlever alltid, och när vi försvinner tar det en blinkning av en sekund för naturen att ta över igen. En kort minut för alla djur att ta tillbaka det som människan stal. Och människan då? Ja, i den mån djuren bryr sig om att föra register, kommer människan att listas som ett skadedjur av gigantiska mått. Ett som alla arter är glada över dog ut och nu bara finns i kontrollerad laboratoriemiljö.

människan leker Gud

Så var det då dags för människan att rädda universum igen! Nu ska det samlas ihop ett gäng nobelpristagare som anses besitta de skarpaste hjärnorna och vara bäst lämpade till att kunna komma på hur man ska rädda världen.
Rädda från vad? Är det överbefolkning, hunger bland dem som inte har mat, är det den systematiska utrotningen av djurart efter djurart. Skövling av regnskogar, nedskräpning av miljö på fisk, fågel och mittemellan miljö, är det det faktum att människan måste börja leva enligt de regler som naturen ställer upp och sluta lura sig själva att det är "vi" som räddar naturen. Jag tittade på nyheterna i morse och såg bränder från Kanada. Nyhetsuppläsaren rapporterade att "inga skadade eller döda har rapporterats!"

Inga vad? Jag funderade direkt på hur många djur som kunde ha drabbats. Men ordvalet "inga" syftar på människor. Människans värld är inskränkt, den är möjlig att katalogisera, manipulera och anpassa efter  behov. Och om nu något skulle gå fel i anpassningen, kallar vi det för att "rädda världen." Är inte det lite som om en huligan misshandlar en annan människa och sedan "räddar" offret genom att köra det till sjukhus?

Nej det behövs inga raketforskare (rocket scientists) för att komma på var det är fel och där det behöver vidtas åtgärder. Forskare är bland annat de som orsakar mycket av den överexploatering och onaturliga livsföring som människorasen ägnar sig åt. När människan har anpassat sig till naturen och slutat att t.ex. anse att 210 vargar är en tillräckligt stark stam, men inte ens försöka hålla efter sin egen ras. Då kan vi säga att saker och ting kommer att börja återgå till det normala. Hur svårt är det att inse att anledningen till att så många svälter är att det inte finns mat åt alla. Hur omöjligt kan det vara att inse dårskapen att slakta fler djur än vi äter upp, hugga ner fler trän än vad vi behöver osv osv. ?
Vi räddar inte världen, den räddar sig själv. Och det under tiden vi med vår klena kapacitet har fastnat i felaktiga tankebanor.