Inte en susning

Så händer det igen, hur kan det hända i Sverige, sådant händer inte här, bara ute i världen......
Det var i slutet på det förra seklet, när en Stadsminister sköts på öppen gata. En mördare som man aldrig lyckades fånga. Och alla sa hur kan det hända i Sverige!
Det finns många som tydligen tror att Sverige är en ö i rymden och Jorden en planet som inte är som Sverige. Och i viss mån stämmer det. I varje fall när det gäller att världen inte är som Sverige är. Sverige är aningslöst, naivt, likt en struts som stoppar huvudet i sanden, låtsas Sverige att vissa saker inte finns eller inte är så farliga. När det så smäller i Stockholm så blir reaktionen den samma. Folk ser sig yrvaket omkring och säger åter igen "Hur kan detta hända i Sverige" och många gör vad de kan för att hitta en anledning till att det onda har nått fram till Edens paradis. Landet där allt är säkert och det som är osäkert är förbjudet! Det har nästan gått så långt som att det är förbjudet att tänka "otänkbara" tankar. Sådana som alltså anses strida emot god sed och vad en god Svensk bör tänka. BÖR TÄNKA! Vissa saker får knappast dryftas, så när AB braskar med rubriken "öppenheten under attack", undrar man stilla. Vilken öppenhet! Det är i stort sett livsfarligt att tycka vad man vill, förbjudet att säga vad som helst, yttrandefriheten gäller såvida den inte är beskuren med diverse tilläggslagar. Vissa fenomen får kritiseras, andra inte! Och idag kan en röstberättigad Svensk, som utnyttjar sin rösträtt, faktiskt bli misshandlad på öppen gata, eftersom man har lagt fel röstsedel i valurnan. Så frågan är: VILKEN ÖPPENHET och VEMS! Just strutsbeteendet och detta att man i Sverige har lagt mer på att bekämpa åsikter än det som åsikter gäller har utmynnat i det som DN skriver
"– Sverige har inte velat peka ut den religiösa extremismen och radikaliseringen som ett problem. I stället har fokus legat på att förebygga vänster- och högerextremism."
Självklart ska man motverka extremism i alla dess former. Både extrem rasism och extrem terrorism, men att gömma sig och säga att bara för att man inte syns så finns man inte. Det är ett beteende som strutsen har och oftast inget effektivt sätt att avvärja verkligheten.

Rasism förresten, sen när blev religion en ras? Finns det religiös fanatism som utvecklas till terrorism, så ska den bekämpas oavsett namn. Muslimer ska inte behöva komma till skada för att Kristna tycker illa om dem och det samma ska gälla det omvända. Hinduer ska inte behöva lida pin eftersom Jehovas vittnen inte godkänner deras tro som "riktig" osv. osv.
Ovillkorlig rösträtt, religionsfrihet, att tycka, säga och tro vad vi vill, att ha friheten att veta att vi oavsett sossar, moddar, gröna nissar, röda tomtar, kristna eller trädkramare, får inte vara under attack. Och om vi vill behålla friheten att kunna vara just öppna, då måste Sverige hinna ikapp resten av världen eller åtminstone våra närmaste grannar och skaffa oss en susning om hur. Men har vi inte viljan att möta ondskans ansikte när vi ser det, då har vi inte vare sig moderat, socialistisk eller liberal politik. Då för vi vår strutspolitik och varje gång vi drar upp huvudet ur sanden, frågar vi oss "Hur kunde det hända i Sverige!"