begreppsförvirring som vanligt

1. Sysselsättning behöver inte innebära lönearbete eller ens anställning.
2. Arbete ger ofta lön som inte går att leva på.
3. Arbetstillfällen är/betyder att det finns möjlighet att arbeta eller sysselsätta sig, inte anställning eller lönearbete.

Ändå konstateras i DN att "nu kommer jobben" eftersom Arbetsförmedlingen (varför heter det så när de aldrig förmedlar jobb, det gör ju de jobbcoacher som hyrs in) har räknat ut att det blir 107.000 människor som kommer att sysselsättas i år. Och att det nästa år blir 61000 nya "arbetstillfällen."

Frågan är alltså hur Arbetsförmedlingen bär sig åt att räkna ut att arbetsgivare kommer att anställa sammanlagt 168000 människor på två år. Det föreligger så vitt jag vet inget tvång för arbetsgivare att anställa en enda människa om de inte vill. Och politiker skapar inga jobb, de skapar sysselsättningstillfällen genom t.ex. FAS 3 jobb. Men det är ingen anställning och ger inte lön som det går att leva på. Att det uppstår ett fiktivt behov av att anställa innebär absolut inte att det anställs några. För att ta ett exempel så anställs t.ex. inga papperslösa analfabeter som informatörer eller där det krävs att man inser vikten av att följa föreskrifter. Inte heller anställs de som är för gamla (åldersrasism är förbjuden i Sverige, till sist!), för sjuka, för okunniga eller helt enkelt för ointresserade. Och på vilket sätt kan man överhuvud taget att jubla över att det blir fler möjliga anledningar till att anställa de som är arbetslösa i Sverige, när det kommer in mängder med nya arbetslösa till "utanförskapet"! Man får bara inte vara så begreppsförvirrad på statliga myndigheter, eller är det politikerna det är fel på?