Självkänslan finns den?

Det var inte så värst längesedan man i Sverige kritiserade de flesta länder i världen för att bryta mot någon form av mänskliga rättigheter och storvulet ställde sig upp för höras när man kraftfullt fördömde dessa stater. Nu för Sverige krig i Libyen, ja visserligen så kallar man det "fredsbevarande insatser" men likväl dör civila i attacker mot markmål. Man bombade under natten en byggnad som tillhörde den Libyska televisionen. Och med det slår man ut människors möjlighet att ha några TV-sändningar. Perfekt för eventuella krafter som tar över efter Khadaffi och vill minimera mängden information som "civila mål" får. Vi hjälper till att bomba Libyen tillbaka till stenåldern, tar bort den stbilitet som har funnits och inför kaos så att vinnarna i kriget (Västvärlden) kan ta kontroll och lämna kvar sina fredsbevarande trupper under återuppbyggandet av de civila målens liv. Men ur led är tiden och nyss sålde man SAAB till Kina, som tills för nyss inte uppfyllde våra krav på att tillgodose mänskliga rättigheter. Samma Kina har nu träffat samma rebeller som vi hjälper att "skydda civila" och förhört sig om "det humaqnitära" och om "Kinesiska företags ställning" i Libyen.
Sverige gör gemensam sak med alla i hela världen och det är dags att inse att vi aldrig mer kan klandra någon för att inte tillgodose, eller tom bryta mot mänskliga rättigheter. Men det är så det blir när man har försökt att vara neutral i krig och alliansfri i fredstid med ALLA. Till sist kan man inte hålla reda på var fötterna finns. Ungefär som en dålig dansare som alltid trampar någon på foten.