tisdag 7 juni 2011

Domedagen för miljön är inte detsamma som..

"Domedagen" kommer stötvis säger Kajsa "Ekis" Ekman och mal om den gamla skrönan som människan går runt och tror på. Att jorden går under för att människan försvinner. Hon konstaterar däremot omedvetet vilka som inte kommer att klara sig den dag som miljön ändrar sig. Det är de som inte klarar en omställning, de som inte har någonstans att springa, ingenstans att gömma sig. Människorna är för många och kan inte som andra djurarter omlokalisera sig till ställen där de får tid att ställa om sig till temperaturförändringar och landförskjutningar. Människoarten är likt Dinosaurierna för stor och klumpig för att hinna undan innan klimatet tar dem. Vår talrikedom och brist på plats kommer att göra att människan antagligen inte går under som art men däremot reduceras till en marginell art som tar sin plats i livets cirkel. Där den svagaste får lämna över till segrarna. Dem som klarade en omställning och hittade någonstans att vara medan de utvecklade nya egenskaper. Människan är ju van vid att flytta på allt som står i vägen. Men naturen den klarar hon inte av att rubba en millimeter.
Domedagen för människan är inte detsamma som slutet på jorden! Vi kan ju alltid hoppas på reinkarnation och få uppleva hur det känns att starta om i  en natur som har hunnit glömma människans plundringståg på jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar