"Slapp fängelse för barnmisshandel" låter tungt! DN sätter den rubriken över en kort tvåspalters konstaterande kommentar om att en pappa i helsingborgs tingsrätt dömdes till 6 månaders fängelse, men att Hovrätten senare mildrade till villkorlig dom! Som nyhetsvärde är det diskutabelt och är nog mer menat att dra läsares ögon till sig genom att det står "Slapp fängelse för barnmisshandel...". Om någon slår en kvinna eller barn så dras det upp enorma moln av damm, den som är skyldig till att ha orsakat skada eller misstänks vara den som har orsakat den, förutsätts vara ond och med överlagd precision ha utfört dådet. Men så är det inte alltid. Artikeln berättar omständigheter som att "pappan tappade kontrollen...". Han blev följaktligen som alla föräldrar blir, en aning frustrerad över att ha en dotter som var obändig. Vad som utspelade sig exakt vet bara pappan och till stor del hans advokat och Hovrättens ledamöter. Däremot så finns det möjligtvis förmildrande omständigheter till det som hände. Kanske framkom det även uppgifter som gjorde det mer troligt att sinnet rann över, och att det var flera biverkande detaljer som gjorde att det som inträffade hände på det sätt som blev resultatet.
Vi människor har var och en av oss tendensen att tolka varje sak utifrån vår egen verklighetsuppfattning, och som jag skrev i bloggen om Tutankhamens grav igår stämmer den inte ofta med andras. Om tingsrätten i sin värld bedömde pappan som varande grovt depraverad och därför ansåg att han skulle dömas till fängelse. Så är det inte säkert att Hovrätten gör en liknande samlad bedömning av läget. Kanske är det nog med att pappan får hotet om att få krypa in i fängelse i det fall han inte sköter sig i sex månader. I varje fall om det vid en närmare granskning visade sig att han svårligen kunnat besinna sig, vilket på lagsvenska betyder att läget är sådant att man blir enormt arg och får svårt att behärska sig (min kommentar.) Att få villkorlig dom är inte att gå fri, det är att i pappans fall vara tvungen att i sex månader hålla sig i skinnet vad det än gäller, eftersom han annars måste krypa in i fängelse. En tankeställare om något. och det är som jag ser det rättsväsendets första uppgift att förhindra brott, i andra att beivra! Det ger självklart ingen rätt att automatiskt tillgripa våld ens mot män eller hundar om man kan hänvisa till ilska, självklart ska man försöka tänka klart. Men vem vet hur många andra problem som samtidigt eventuellt belastade pappan när dottern valde att kverulera. Vad jag vill säga med blogginlägget är : Döm inte alla efter hur du själv mår och ett misstag, ja man kan faktiskt skada någon av misstag. Är inte något som gör en människa sämre än andra. Däremot blir de bättre av att få en rättvis dom!
Det är skillnad på att se rött och ge någon en örfil och se rött och gå från örfilen (vasken) till stryptag och toffel. Att inte kunna besinna sig och gå vidare till steg två och tre, däri ligger det otäcka. Inte för att jag tycker steg ett är ok heller och det ska absolut också straffas, men vi vet alla att det händer vissa människor att kroppssignalerna slår bakut och rätten kanske har en anledning att ta det i beaktande här även om det utifrån låter helt galet. Min åsikt är emellertid att händelseförloppet som det beskrivs i tidningarna är absolut för långt och straffet för lågt. Håller dock också med att den lilla artikeln från TT inte ger oss hela bilden.
SvaraRaderaKlart man måste ha rätt att damma på sina barn. Man kan väl inte begära att vuxna män ska kunna behärska sig.
SvaraRaderaAnna: Ja man kan tycka det, men vi vet ju inte hur många sekunder det tog mellan de olika stegen.
SvaraRaderaMen Jörgen: Jag antar att det är ironi du visar prov på. Jag har själv haft en dotter i den åldern och vet hur fb man kan bli, men att "damma på" behöver inte betyda att man använder fysiskt våld. Men som sagt... det finns något som heter "topp tunnor rasande" och tyvärr har några svårare än andra att besinna sig. Och de kräver nog närmast vård och inte fängelse.