Makten över sig själv

Denna fixering vid hur andra ser ut, hur andra tycker att man själv ska se ut, att bry sig om att jaget inte duger åt den och den och den. Att själv bestämma sitt ideal är att ha kontroll, att vara medveten om sitt eget värde! Passar inte skorna, köp då ett annat par. Hur många är hela livet upptagna med att leva upp till ideal som är ouppnåeliga? Hur många mår psykiskt dåligt av att ständigt analyseras och få veta att de inte har en kropp som duger? Hur många, hur många, hur många.... I artikeln i DN sägs att "fetma associerats med brist på disciplin, moral och ansvar". Diciplin gällande vad? vems moral? Vems ansvar och ansvar för vad/vem?
Den som skiter i att andra anser att det är värt att hungra och späka sig, sträva efter andras kroppsuppfattning och att ta ett ansvar för att andra mår dåligt av att se någon som inte uppfyller idealet och DESSUTOM ÄR GLAD OCH NÖJD. den människan är i sanning fri och säker på sig själv. Det är när vi lever efter andras mall som vi tappar vår frihet, när vi försöker att se ut som lyfta och hårt sminkade "stjärnor" utan att gå till plastikkirurg och därmed strävar mot mål som andra har satt upp! Jag frågar mig aldrig för vem jag vill uppfylla idealet, jag omger mig med dem för vilka jag ÄR idealet. Om min uppfattning inte passar den som säger sig vara min vän, då får den människan se sig om efter någon annan att vara missnöjd över. Och "marknadsvärdet" som det talas om i artikeln. Om det vill jag bara säga att jag säljer mig inte, mitt värde vet jag själv och det är värt varje vad det nu är man värderar människokroppar i och kvinnor som inte anser att min kroppstyp duger är för mig också ointressanta eftersom jag har upptäckt att det går att leva utan sex.
Frågan är alltså vilka påtryckningsmedel som ska till för att jag ska vilja ens fundera på att anpassa mig till några ideal. jag är den jag är och blir den jag blir, gilla läget!!!