Någonstans gick det fel

Men det vill inte samhället medge. Istället målas bilden upp. Inte av en långt in i själen sjuk människa utan en ondskefull figur. Men allt det som tidningarna beskriver, en kärlekslös barndom, en uppslitande skilsmässa, hänvisad till en låtsasvärld i World of warcraft. En värld där man har som uppdrag att döda och slå ihjäl. Inget socialt umgänge och allmänt tillbakadragen. Allt detta skulle i vanliga fall betraktas som anledningar till att vara störd och att löpa risk att drabbas av både depressioner och mentala härdsmältor. Men nu är det våldtäkt det är frågan om och tidningarna gottar sig i detaljer om hur bara en sjuk människa kan bete sig mot andra. Imorgon är en ny dag och då gråter någon som inte har fallit igenom lika mycket, utan har fångats upp av samhället: Och berättar vilken tur att de fick vård i tid. Så att de inte skadade sig själva eller andra och experter kommer att oja sig över att samhället inte hjälper de utsatta. DN skriver att bevisföringen är enkel eftersom mannen har erkänt allt, men att det är oklart ifall han kommer att dömas till fängelse eller vård. Jag tycker det är ganska självklart att samhället till sist ska göra sin plikt och ge den vård de sedan länge har misslyckats att ens försöka ge. Visst det är tragiskt att människor får lida av att andra mår dåligt. Men det är ju å andra sidan det som psykvården och sjukvården ska vara till för.
Va! Jaså har dom lagt ner psykvården...och jaha sjukvården monteras också ned. Ja då är det bara att vänta på att fler människor faller så djupt att de skadar antingen sig själva eller andra.