tisdag 31 maj 2011

En titt på nutiden i framtiden

Då händer det, naturen börjar reagera, fåglar dör i mängder av en anledning som kallas M 47 en sjukdom som kommer sig av brist på tiamin, varför? Det vet ingen riktigt men nu ska människan komma på en bra anledning till varför det är på det sättet. Människan som sakta men säkert får lära sig vad det innebär att inte ha ett dugg att säga till om när naturen slår tillbaka och halkar på sned. Jag såg ett naturprogram om hur djur har anpassat sig efter speciella förhållanden. Och jag kom att tänka på människan. Arten som slutade anpassa sig och istället började anpassa sin omgivning så att den passar. Skarvfåglar bör kunna vara föremål för "skydds jakt". Skydds jakt mot vad. Jo att äta upp fisk som människan vill fånga och sälja så den kan köpa mobiltelefoner och bilar och en massa annat som inte kommer någon annan än människan till godo. Varg ska skyddsjagas för att det inte ska bli fler vargar än vad som passar människan. Myggor ska man förgifta eftersom människor tycker det är obehagligt med myggstick. Man har ihjäl ekosystemet på punkt efter punkt. Och förvånas sedan över att det blir fel. Och när det blir det då slår sig människan på bröstkorgen likt en orangutang och tjattrar om att "rädda miljön". Viken miljö? Är det den som finns i storstaden, den kalla och karga steniga och väldigt döda miljö, som inte ger något till naturen i övrigt. Först tar vi död på de minsta beståndsdelarna av naturen, sedan dör det som är beroende av det vi just förstörde och därefter kommer nästa art. Rätt vad det är står människan på tur och ska stryka på foten eftersom den är totalt värnlös mot naturkatastrofer. Människan är en naken apa, som har en hjärna som är för stor. Den har människan inte lärt sig bemästra utan använder istället till att skapa situationer som verkar passande. Det är bara det att när det är vår tur, då är det vår tur. Vi kan inte lämna över till nästa djurart  att ta vår plats i kön. When it´s time to go it´s time to go. Och det är dags att vi människor börjar inse att när naturen lägger av att förse oss med mat, då är det vi som är för många och borde minskas i artrikedom. För hur många vargar vi än skjuter och hur mycket fåglar vi än hindrar från att äta det som tillhör dem. Så står vi till sist ensamma med vår mobiltelefon och dator.

Naturen överlever alltid, och när vi försvinner tar det en blinkning av en sekund för naturen att ta över igen. En kort minut för alla djur att ta tillbaka det som människan stal. Och människan då? Ja, i den mån djuren bryr sig om att föra register, kommer människan att listas som ett skadedjur av gigantiska mått. Ett som alla arter är glada över dog ut och nu bara finns i kontrollerad laboratoriemiljö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar