Hoppjerkor, strateger och småkrig

S ådrog sig en hjärnblödning, valde Mona Sahlin till partiordförande och därmed fick alla icke socialister något att skratta åt. Visst! det finns säkert sossar som skrattade men kände den sura smaken av att bli begåvade med en som tyckte att det var "häftigt att betala skatt" och inte kunde låta bli att handla olovligt på arbetsgivarens (folkets) konto. Det vanliga när man drog fram det, var att jag möttes av kommentaren "det var ju så längesedan" men faktum kvarstod. Efter valet 2010 lovade Ohly (V), att i värsta fall skulle han ta till "utomparlamentariska metoder" (odemokratiska medel) för att hindra SD från att få något att säga till om. Och när jag kommenterade att V inte förnekade sig själva. Utomparlamentariska metoder användes av bolschevikerna redan 1917, när man ansåg att det var nödvändigt att likvidera en hel familj för att slippa att det fanns någon kvar, till vilka eventuella anhängare av tzardömet kunde ansluta sig. Och vilket svar fick jag då, ja precis! "Det var så längesedan." Och oavsett hur mycket tid som går, oavsett hur man byter namn, hänger ens förflutna fast som en svans. Att t.ex. hävda att Vänsterpartiet skulle vara ett mer legitimt eller demokratiskt parti än Sverigedemokraterna, kräver en haltande retorik (konsten att bevisa att något som är fel, är rätt).
 Båda har mer eller mindre rötter i ett politiskt tänkande som inte är förenligt med mänskliga rättigheter.
I fallet V visade det sig trots den långa tid som har gått inte ha bleknat, varför skulle annars en vänsterpartistisk ledare hota med utomparlamentariska metoder, för att få bort något som inte är acceptabelt enligt V. Då har Sverigedemokraterna visat upp att tid läker sår och att alla kan utvecklas om de vill! Det blev inga förslag på koncentrationsläger, inget ökat förföljande av invandrare som helhet. Den enda politiska förföljelsen som ökade var den massiva vägg som de sju "etablerade" och enligt sig själva "rumsrena" partierna försökte ställa upp mot alla som vågade erkänna att de hade röstat på SD eller tom. mot dem som misstänktes ha röstat på SD. Vi fick en politisk lekstuga av totalt odemokratiska dimensioner. Alltså kan vi konstatera att väljarna inte längre behöver ha något förtroende för politiker som är "rumsrena", de levererar ju ändå bara åsikter som de själva gillar. Och när det gäller S gillas det mesta. S har blivit som ett Facebook freak och klickar villt på gillaknappar överallt för att kunna ståta med att de minsann tycker rätt. Eller som en annan bloggare (Peter Harold) uttryckte det "fuskar genom att helgardera." En helgardering som  eftersom man ringar in allt kommer bli väldigt kostsam för S. Den klara politiska vilja man säger sig vilja presentera för väljarna är enbart ett mischmasch av åsikter som ändrar sig likt vädret i en Schweizisk kanton där det kan regna, blåsa och sola allt inom loppet av en timme.

Att ha S som regerande parti kan bli ödesdigert för Sverige internationellt, eftersom det är ett parti som alltså aldrig har några åsikter (minns kärnkraftsomröstningen under förra seklet, alternativet hette "Ja, men med ansvar?" Eller som föregående nämnde bloggare skrev "ja men nej tack!"
S har helt enkelt ingen åsikt, att regera är viktigast vilket visade sig 2006, när man förlorade valet till alliansen som åter igen Vann över S 2010. Även om Alliansen är beroende av att få vissa oppositionsröster eller stöd från SD för att ta hem en omröstning. Förblir fakta, att S minskade än en gång. Popgubben Juholt, är inget universalmedel mot hjärnblödning, partiet måste visa att det har återhämtat sig och inte efter stroken har fastnat i senilit socialistiskt tänkande (risken är överhängande eftersom man har valt en ny ledare som jag snabbt döpte till "Lill-Stalle". En som uppenbarligen antingen har inspirerats av Stalin eller Hitler när det gäller mustaschen (Stalin hade grå mustasch Hitler svart.)

Men om vi nu istället pratar om krig ett tag. Libyen är säkerhetsventilen för tillfället! Syrien blir nästa och sedan kommer antagligen det ena mindre (till ytan och maktmässigt) icke-demokratiska staten efter den andra att anfallas av "världen." FN och NATO säger sig vilja städa upp. Jag för min del tror att man helt enkelt behöver avsättning för vapenproduktionen och att länder nu är så aggressiva mot allt, så att de måste hitta något som är försvarslöst att skjuta på. Om de stora och starka går samman för att mobba ut vissa som inte anses ska få bete sig hur som helst, då blir de upptagna med att bråka med andra än varandra. De stora vet ändå att de skulle få dunderpisk av varandra ifall de bråkade. Terrorbalansen ser till att vi inte får något nytt världskrig. alla vet nämligen att det inte går att använda kärnvapen eftersom det skulle betyda undergång för den mänskliga rasen. "Jorden" är en planet och skulle klara sig ändå! Men man kan ju aldrig riktigt veta och alltså slåss man mot andra men inte ihop. Varje allierat land som krigar mot Libyen har sin egen agenda. Jag undrar förresten vad Sverige som enligt sin grundlag är "alliansfritt i fred och neutralt i krig" har att göra i Libyen? Vi håller ju inte på någon eller!
Sverige var neutralt även under 2:a Världskriget när man underlättade för Hitlers styrkor att föra krig i våra grannländer, egentligen undrar jag ifall det helt enkelt är så lätt att förklara att det liksom det finns "Svensk socialism" finns en dito neutralitet som man kan tolka lite hur som helst, ungefär som S gör när de vänder kappan efter vinden och som deras nye ledare vilken uppenbarligen inte vill någonting.