Människans litenhet

Människan är en art bland andra djur och ju fortare alla människor lär sig att inse detta faktum, så kommer världen att bli bättre att bo i för alla (med alla menas även alla andra arter.) Det talas mycket om hur hemskt det är att förtrycka andra raser, eller diskriminera dem. Ändå licensjagas det varg och det får inte bli fler än vad människan bestämmer. Det skövlas regnskog oavsett att det är där massor av arter har sitt hem. Björnar är farliga och ska skjutas, men mänskliga björnar gör man lite åt. Såna som alltså går bärsärk bland människor så fort de går bärsärk. Björnar skadar sällan människor och absolut inte för att de tycker det är kul eller för att de inte har senaste modellen av mobiltelefon. Björnar struntar i mobiltelefoner. De har fullt upp att leta mat och att försvara sig mot människorasen som likt cancer skövlar allt som är friskt och naturligt. Jag såg ett inslag på TV 4 igår, ett reportage från vulkanutbrottet på Island .
Speakerrösten förkunnade sakligt att "Naturens krafter möter det moderna samhället!" Så fel det lät i mina öron.
Vi är små, små, ytterligt små och i förhållande till en vattendroppe i oceanen obetydliga. Om Människan försvann skulle ingen hungra, inga djurarter utplånas för att det försvann något som vi producerar. Människan skulle dö i tysthet, vägar skulle tas över av gräs och växtlighet, husväggar spricka och husväggar rämna av trädrötter som återtar sin del av naturen. Och tills dess att all skog som vi högg ner för att bygga instrumentbrädor, parkettgolv och annat för oss livsviktigt lyxigt. Skulle djur bo i de tomma hus som till sist rasade och förvandlades till damm. Och som sedan växte igen av blommor som spred sig. Människans historieböcker ruttnade och datorer fungerar inte utan el. Vem är dessutom intresserad av att hålla reda på vad människor gjorde? Inte vargen, inte björnen, inte de utrotningshotade arterna som blev hattar åt fåfänga kvinnor. Inte vinden... Den skulle blåsa förbi och svepa bort det sista dammet från förmultnade kroppar, efter det att "det moderna samhället" till sist mötte "naturens krafter."